Antibiotikareaktioner

Remissindikationer

Utslag under pågående eller omedelbart efter avslutad antibiotikabehandling är ett vanligt kliniskt problem i barnaåren. Vanligt penicillin ger inte sällan upphov till reaktioner som föranleder varningsmarkering av journalen i onödan. Reaktionerna ses ofta i samband med virusinfektioner. Av testade barn har vi på barnallergimottagningen i Halmstad funnit att endast ca 1-2% har antibiotikaallergi. De flesta som reagerat under behandling har vid provokation inte visat reaktion.

Utredningsmässigt finns tyvärr inte mycket att erbjuda. RAST-Pc är nästan aldrig av värde, intrakutantest med Pc kan göras i utvalda fall men är förbehållet allergikunnig personal. Den vanligaste utredningsformen är provokation, antingen med fulldos direkt eller med stigande dos. Metoden som väljs baseras på den misstänkta reaktionens svårighetsgrad.

Om misstankarna på allergi är liten kan provokation göras på allmänläkarmottagning (se nedan). Övriga provokationer skall göras på mottagning med allergikunnig personal och med anafylaxiberedskap

Praktisk handläggning

Reaktionerna klassificeras enligt:

Utslag med eller utan lindrig klåda eller gastroentestinala symtom, fortsätt pågående behandling. Det behövs ingen utredning. Pencillin kan ges för framtida infektioner. I princip gäller att enbart ett finprickigt exantem aldrig är uttryck för en IgE-medierad allergi.

Utslag med besvärlig klåda eller lindrig urtikaria. Avbryt behandlingen. Ompröva indikationer för fortsatt antibiotikabehandling. Föreligger fortfarande indikation: ge annan typ av antibiotika - Erytromycin, Trim-Sulfa. Om reaktionen kommit tidigt i behandlingsperioden (de första 2-4 dagarna), remittera barnet till barnläkare för ev utredning och provokation. Vid sent debuterande symtom (i slutet av behandlingsperioden eller några dagar efter avslutad antibiotikabehandling) är risken för IgE-medierad allergi liten och utredning ej indicerad.

Uttalad urtikaria med eller utan led- och ansiktssvullnad. Avbryt behandlingen och skriv remiss till barnläkare.

Anafylaktisk reaktion eller mucocutant syndrom. Avbryt behandlingen. Akutremiss till barnkliniken för fortsatt vård. Patienten skall i fortsättningen ej ha pencillin. Vid uttalad reaktion grupp III-IV görs biverkningsanmälan till Socialstyrelsens läkemedelsavdelning.

Utredning.

Målsättning med utredning och provokation är:

Att frikänna barn med ofarliga reaktioner så att de i framtiden kan få pencillin vid behov.

Identifiera barn med hög risk att utveckla anafylaktoid-/ eller anafylaktisk reaktion i samband med penicillinbehandling / annan antibiotikabehandling

Följande remissuppgifter är nödvändiga:

Tidigare pencillinkurer ?

Har reaktionen tidigare förekommit vid antibiotikabehandling ?

Efter hur många dagars antibiotikabehandling kom symtomen ?

Reaktionens typ enligt ovan.

Reaktionens varaktighet.

Korsreaktion mellan pencillin och cefalosporiner anses föreligga i ca 10 % av fallen. Behandlingen med cefalosporiner rekommenderas t.v. ej till patienter som tidigare reagerat med anafylaktisk reaktion eller uttalad urtikaria tidigt i behandlingsförloppet.

Som princip gäller att enbart exantem aldrig är uttryck för IgE-förmedlad allergi, att behandlingen ej behöver avbrytas och att patienten vid behov kan få penicillin vid ett senare tillfälle. Utslag med klåda och lindrig, framför allt sent uppträdande, urtikaria kan handläggas på samma sätt. Man bör vara mer försiktig om urtikarian har varit uttalad, även om Quincke-ödem och ledsvullnad ej samtidigt förelegat. Behandlingen bör avbrytas. Har symtomen kommit sent i förloppet är risken för IgEförmedlad allergi ytterst liten. Man kan då eventuellt på öppenvårdsmottagningen provocera patienten med penicillin i besvärsfritt intervall eller ge första dos på mottagningen vid nästa penicillinkrävande infektion. Man bör dock vara medveten om att recidivrisken vid urtikaria och ledsvullnad i senare hälften av behandlingsperioden har visat sig vara ca 50 %, vilket gör det svårt att genomföra en behandling.

Vilka barn bör du remittera till barnläkare?

Barn som reagerat med anafylaktisk chock eller mucocutansyndrom vid penicillinbehandling.
Dessa patienter bör ej behandlas med penicillin eller cefalosporiner.

Barn som reagerat med anafylaktisk chock eller mucocutansyndrom vid annan antibiotikabehandling

Barn som debuterar med svår urtikaria med eller utan ledsvullnad under behandling med antibiotika.

Tillbaka till innehållssidan